Låter nuet fylla lungorna i ett djupt andetag. Handen på hjärtat. Hör hur det viskar där inne av ordlös längtan, gitarrsolot i Let it Be. En stilla dans i köket en torsdagskväll efter nattningen eller med termosmugg i hand på väg mellan två platser. Ett snäckskal i sanden, palmskugga över ryggen. Storstadspuls och djup skog. Blå berg i horisonten. Här, här är platsen.

 

Detta är en älskad gammal bleckburk, repig och flagnad, fylld av det som inte får glömmas. Dagarna som gått som blivit ett liv. Fragment, detaljer, minnen, skärvor som berättar historien om vilka vi är.